Fight for tomorrow

Jag inväntar mitt provrsultat och känner den där pirriga känslan i kroppen, läraren räcker mig pappret och det står såklart ej godkänt. Besvikelsen väller över mig som ett vattenfall och man är ledsen dagen igenom.

"ge aldrig upp" är det vi borde säga till varandra varje dag, men vi säger det egentligen alldeles för sällan. Ge aldrig upp vad som än händer, även om dina betyg eller dina familjeförhållanden kanske inte är dom bästa så är det bara att jobba uppåt. 

Tro mig jag vet precis hur det känns när man tappar tron om sig själv, och man känner sig helt värdelös, men det finns alltid nån som bryr sig. Inom släkt, vänner, skola, det finns alltid nån som stöttar dig på ett eller annat sätt.Jag har varit nära på att ge upp hoppet flera gånger men pga mina underbara vänner så har jag inte gjort det utan ja har kämpat. För man lever bara en gång och det är såhär livet fungerar, upp och nedgångar hela vägen.Inget är lätt när allt är svårt helt enkelt. Jag kan inte säga att jag är duktig i skolan, jag är sämst i skolan, bryr mig inte om nånting för jag orkar inte. Kommer försent hela tiden skolkar vissa dagar för jag vill sova istället. Fått ig på nästan varenda prov jag gjort sen ja började i ettan, ja har inte mycket tid kvar för att kunna jobba upp mina betyg och jag hatar det, jag hatar att jag aldrig brytt mig om skolan och jag hatar att min lillebror är världens geni sen kommer hans dumma syrra som inte kan nånting typ. Måste sluta leva i en fantasivärld, dags att skärpa sig och vakna upp nu!