Fight for tomorrow -

Bajs

Hejsan min deprimerande blogg.

Har typ slutat sova.. ligger vaken varenda natt nu fast jag är trött. Jag orkar typ inte sova, det känns som om jag bara slösar bort allt som jag kan missa då, inte för att det händer nåt speciellt på facebook eller att det är någon som smsar mig, men aa jag vill bara inte blunda. Känner ångest när det är en ny dag och jag kan göra nya misstag, på jobbet går det bara sådär fast jag tjänade mest pengar i kassan så det blev jag rätt stolt över faktiskt trodde aldrig jag nånsin skulle klara av att jobba på donken, men vafan jag har klarat av det hittils iallafall och det är jag jävligt glad över.Och jag trivs verkligen skit bra med dom som jag jobbar med förrutom en och annan dryg jävel men det kan man leva med alla kan ju inte vara skit schyssta. Fick min lön idag iallafall så det blir väl kanske lite shopping imorrn hoppas jag! Men nu ska jag kolla på film och jag vet att det här inlägget blev jätte konstigt och sluddrigt men aa bara ja som läser ändå så. Puss

Att känna ensamhet då & då gör dig bara till människa.

2012-02-25 @ 02:26:41 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

The other side

Förlåt för att jag är så jävla dålig på att blogga men känner att lusten åker liksom fram och tillbaka. Vill skriva när jag har nånting vettigt att säga annars känns de ju bara värdelöst, jag är inte en sån person som slösar tid på att lägga ut "dagens outfit" och allt tråkigt ja har gjort under dagen osv, hur kul är det att läsa när jag ärligt talat är en riktig no lifer... på vardagar iallafall.

Sen handlar det väl mycket om att ja inte heller har några besökare vilket gör det ännu tråkigare att skriva, menmen that's life nu skriver jag bara för att jag för tillfället inte mår så bra och jag har ingen annan att snacka med just nu så då skriver jag av mig här istället. Patetiskt egentligen .. ska börja gå till skolans kurator och snacka där en gång i veckan nu för att jag tydligen hamnat i nån sorts depression som jag själv knappt fattar att ja har. Jag menar när ja läser symptomen så står de att man har vissa självmordstankar och svårt att äta osv men jag hittar inga liknelser på de, jag vill fortsätta leva och jag älskar mat mer än livet nästan. Sen fanns ju andra symptom också och vissa stämde vissa inte. Min så kallade deprission kanske mest handlar om att jag får ångest och mår dåligt så fort jag är ensam, känner mig lätt sårad och kan börja gråta för i princip ingenting och jag som alltid har försökt vara den där starka personen.. jag kom springandes hem till jossan i torsdags och grät som en liten bebis för att jag kände mig allmänt utnyttjad,sårad och äcklig, konstig kombination. Men det känns som om allt bara brister för mig ibland och jag kan inte hålla mig stark längre, det känns som att kroppen tvingar mig till att gråta och bara släppa ut allt som ligger och flyter inom mig och sen efteråt är det som om en fet jävla sten lyfts från mitt hjärta för att sen lägga dit en liten sten som växer och bara blir större och större igen tills jag släpper ut allt igen.. komplicerat va? men aa det är så min kropp fungerar just nu, sårbart.Om nån bara skulle säga att ja va tjock skulle jag typ lägga mig ihopkrupen på marken och gråta haha så känslig är jag och ändå har jag precis haft mens så de e ju inte det.

Men nu ska ni få slippa mig för tillfället för jag ska faktiskt sova, det blir en överraskning nästa gång jag skriver.Tills dess får ni ha det så bra ♥

2012-01-30 @ 01:43:39 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fuck

Hur kan man må så bra ena dagen och så dåligt den andra.. känns som den här dagen va dömd redan från imorse då jag försov mig. Har varken fått tillräckligt med sömn eller mat och virrade typ bara runt på jobbet, visste vad ja skulle göra men gjorde det aldrig. Så jävla värdelös, kommer inte på nåt jag är bra på förrutom sex kanske eller jag är iallafall bra på att ha sex... det är väl nånting? nu börjar jag babbla om massa onödiga saker som egentligen inte hade ett dugg med det här inlägget att göra.

Är bara allmänt ensam och ledsen hela tiden, försöker gråta men tårarna vill liksom inte komma fram. Är så jävla trött på mitt liv och min familj förrutom min lillebror, som är världens jävla jobbigaste unge men samtidigt världens underbaraste.Som egentligen aldrig stått vid min sida eller insett att mamma har problem, han har alltid varit den som försvarat henne och jag har alltid varit den som enligt mamma tryckt ner henne. Det är därför hon älskar honom mer än mig, och det är ingenting hon sagt utan det är bara nånting som jag som dotter vet. Och hon har nämnt i ett flertal tillfällen i onyktert tillstånd att hon inte vill ha mig, sen dagen efter är allt som bortglömt och normalt och jag ska bara acceptera allt. Fuuuuuuuuuuuuuuck this, går ut och tar en cigg istället.

2012-01-06 @ 18:55:36 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista innan jag somnar

2012-01-06 @ 15:29:53 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Självisk värld

Det är fan läskigt hur vi människor ibland kan sitta och klaga på världens jävla ilands problem.. som jag tillexempel, jag sitter och klagar på min mamma för att hon är alkoholist medans det finns svältande barn därute som har förlorat sina mammor i krig/terrorism osv.. vafan lever vi i för självisk värld egentligen. Vi ska vara glada för det vi har och vara stolta över det vi är. Önskar att jag vann 1 miljon ibland, skulle ge en halv miljon till behövande barn, men tyvärr så vinner bara människor som redan har pengar.. förstår egentligen inte hur vi "moderna" människor tänker asså, Fan vad jag skäms över att bo i Sverige ibland.

Min mamma är världens vackraste trots sina problem och jag är henne evigt tacksam för alla gånger hon stått vid min sida och alltid stöttat mig när jag mått dåligt. Och jag är facinerad över hur långt hon kommit fast hon haft massa ekonomiska komplikationer. Vet inte vad jag skulle göra om hon försvann ur mitt liv, kan inte ens föreställa mig mitt liv utan henne. Tvivla aldrig på att jag älskar dig, vet om att jag gjort dig helt galen ibland och tvärtom men du är inborrad i mitt hjärta och jag kommer aldrig skruva loss dig.

2012-01-06 @ 01:42:05 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

so true...

2011-11-21 @ 22:20:29 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tack för att du ringde... ♥

För hade nog inte klarat av att vara utan dig så mycket längre till.

2011-11-14 @ 22:03:49 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag va dum, du va smart, jag va fängslad.

Jag försöker alltid hålla killar som är intressade på avstånd, vill aldrig öppna mig för mycket för är så jävla rädd för att bli sårad. Jag släpper alltid taget så fort dom visar att dom vill ha nåt seriöst med mig, för jag tycker aldrig att jag är redo för nåt seriöst fast allt egentligen handlar om min rädsla. Min rädsla för att bli sårad och sviken, för när jag faller för en kille då faller jag verkligen då är det inte nån kort förälskelse som håller i nån vecka, just därför vill jag inte att nån kommer för nära inpå. För om jag faller och blir sårad då kan det ta flera månader för mig att komma över den killen, visst jag kan hålla på med andra men han finns hela tiden i mina tankar varje minut,sekund och timme och tro mig det är ett jävla helvete. Kan ligga och gråta hur länge som helst fast han kanske varit skit taskig, men jag tänker tyvärr aldrig på de negativa sakerna utan bara på dom positiva vilket gör det värre för mig självklart. Fan.. vill inte vara ensam längre.

2011-11-13 @ 18:29:44 Permalink Känslor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vet inte..

Ge aldrig upp!

Jag inväntar mitt provrsultat och känner den där pirriga känslan i kroppen, läraren räcker mig pappret och det står såklart ej godkänt. Besvikelsen väller över mig som ett vattenfall och man är ledsen dagen igenom.

"ge aldrig upp" är det vi borde säga till varandra varje dag, men vi säger det egentligen alldeles för sällan. Ge aldrig upp vad som än händer, även om dina betyg eller dina familjeförhållanden kanske inte är dom bästa så är det bara att jobba uppåt.

Tro mig jag vet precis hur det känns när man tappar tron om sig själv, och man känner sig helt värdelös, men det finns alltid nån som bryr sig. Inom släkt, vänner, skola, det finns alltid nån som stöttar dig på ett eller annat sätt.Jag har varit nära på att ge upp hoppet flera gånger men pga mina underbara vänner så har jag inte gjort det utan ja har kämpat. För man lever bara en gång och det är såhär livet fungerar, upp och nedgångar hela vägen.Inget är lätt när allt är svårt helt enkelt. Jag kan inte säga att jag är duktig i skolan, jag är sämst i skolan, bryr mig inte om nånting för jag orkar inte. Kommer försent hela tiden skolkar vissa dagar för jag vill sova istället. Fått ig på nästan varenda prov jag gjort sen ja började i ettan, ja har inte mycket tid kvar för att kunna jobba upp mina betyg och jag hatar det, jag hatar att jag aldrig brytt mig om skolan och jag hatar att min lillebror är världens geni sen kommer hans dumma syrra som inte kan nånting typ. Måste sluta leva i en fantasivärld, dags att skärpa sig och vakna upp nu!

2011-10-28 @ 21:54:30 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så trött på allt.

Önskar att jag bara kunde åka ifrån det här skitstället kallat stockholm, har tröttnat så jävla mycket på att bo här. Har tröttnat på människorna,min familj, min skola allt! Känns som alla bara backstabbar och sviker varann hela tiden ingen är äkta alla bara snackar skit om andra hela tiden när dom själva inte är mycket bättre. ååh behövde bara skriva av mig lite.. får se om de blir nåt mer inlägg idag. Puss

2011-10-26 @ 22:09:28 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()

You bring me to life.

Har ni nånsin känt er som den enda i hela världen som mår dåligt och den enda som har problem hemma? jag känner så varenda dag. Även fast jag vet om att många lever i samma situation som jag, kan jag inte låta bli att tycka liite synd om mig själv och jag hatar det. Jag vill inte tycka synd om mig själv eller att nån annan ska tycka synd om mig. Jag menar min mamma är alkoholist.. big deal? eller, jag vet inte. Jag har alltid varit den personen som velat hjälpa andra och få andra att må bra istället för tvärtom. Jag vill inte ha nåns omtanke eller nån som säger: allt kommer bli bra Felicia det kommer ordna sig, din mamma kommer sluta dricka. För hon kommer aldrig göra det och vuxna verkar ha jävligt svårt att förstå det.. det är snällt av dom att hjälpa men dom förstår bara inte. Jag är bara tusen gånger om så otroligt tacksam över att jag har mina två allra allra bästavänner som bryr sig och som stöttar mig. Jag älskar er över hela mitt hjärta, snälla glöm aldrig det, ni är orsaken till att jag aldrig gett upp och fortsatt kämpa när jag mått som sämst! Tack till er Josefin och Mikaela ni är guld värda.

2011-10-25 @ 23:40:05 Permalink Känslor Kommentarer (0) Trackbacks ()