Fight for tomorrow

Har ni nånsin känt er som den enda i hela världen som mår dåligt och den enda som har problem hemma? jag känner så varenda dag. Även fast jag vet om att många lever i samma situation som jag, kan jag inte låta bli att tycka liite synd om mig själv och jag hatar det. Jag vill inte tycka synd om mig själv eller att nån annan ska tycka synd om mig. Jag menar min mamma är alkoholist.. big deal? eller, jag vet inte. Jag har alltid varit den personen som velat hjälpa andra och få andra att må bra istället för tvärtom. Jag vill inte ha nåns omtanke eller nån som säger: allt kommer bli bra Felicia det kommer ordna sig, din mamma kommer sluta dricka. För hon kommer aldrig göra det och vuxna verkar ha jävligt svårt att förstå det.. det är snällt av dom att hjälpa men dom förstår bara inte. Jag är bara tusen gånger om så otroligt tacksam över att jag har mina två allra allra bästavänner som bryr sig och som stöttar mig. Jag älskar er över hela mitt hjärta, snälla glöm aldrig det, ni är orsaken till att jag aldrig gett upp och fortsatt kämpa när jag mått som sämst! Tack till er Josefin och Mikaela ni är guld värda.