Fight for tomorrow

Ge aldrig upp!

Idag är det "ha dåligt samvete"-dagen för mig, tydligen så enligt mamma är hon världens sämsta mamma och jag beter mig tydligen på mycket bättre sätt när jag är hemma hos pappa och blablabla. Och sen försväntar hon sig alltid att jag ska svara: nej mamma, så är det verkligen inte jag trivs jätte bra här. Men det skulle ju vara att ljuga?

Önskar att jag bara kunde åka ifrån det här skitstället kallat stockholm, har tröttnat så jävla mycket på att bo här. Har tröttnat på människorna,min familj, min skola allt! Känns som alla bara backstabbar och sviker varann hela tiden ingen är äkta alla bara snackar skit om andra hela tiden när dom själva inte är mycket bättre. ååh behövde bara skriva av mig lite.. får se om de blir nåt mer inlägg idag. Puss

Godmorgon alla mina 100 läsare (ta bort nollorna bara).

Har ni nånsin känt er som den enda i hela världen som mår dåligt och den enda som har problem hemma? jag känner så varenda dag. Även fast jag vet om att många lever i samma situation som jag, kan jag inte låta bli att tycka liite synd om mig själv och jag hatar det. Jag vill inte tycka synd om mig själv eller att nån annan ska tycka synd om mig. Jag menar min mamma är alkoholist.. big deal? eller, jag vet inte. Jag har alltid varit den personen som velat hjälpa andra och få andra att må bra istället för tvärtom. Jag vill inte ha nåns omtanke eller nån som säger: allt kommer bli bra Felicia det kommer ordna sig, din mamma kommer sluta dricka. För hon kommer aldrig göra det och vuxna verkar ha jävligt svårt att förstå det.. det är snällt av dom att hjälpa men dom förstår bara inte. Jag är bara tusen gånger om så otroligt tacksam över att jag har mina två allra allra bästavänner som bryr sig och som stöttar mig. Jag älskar er över hela mitt hjärta, snälla glöm aldrig det, ni är orsaken till att jag aldrig gett upp och fortsatt kämpa när jag mått som sämst! Tack till er Josefin och Mikaela ni är guld värda.

Nu drar jag ut på en liten promenad med min kära barndomsvän, skriver runt klockan 10 när jag är hemma igen. Hörs då!

Det var nog när det tog slut mellan mamma och Frank som jag märkte att mamma blev förändrad på nåt konstigt sätt, Men jag kunde aldrig förstå hur. Hon tog hem killar fram och tillbaka, hon blev tillsammans med en kille från Dalarna så vi åkte upp dit, och jag kommer ihåg att hans son va ett år äldre än mig och skit snygg så började ju gråta som en bebis när jag fick reda på att dom hade gjort slut eftersom jag ville bli tillsammans med honom.. jag tror jag va runt 12 år då.Men iallafall de tog slut och nån vecka senare blev hon tillsammans med nån punkrockare haha! det höll väl i nån vecka. Med tiden märkte jag att alla killar hon hade drack mer än vad dom borde. Och hon betedde sig alltid så annorlunda på kvällarna än vad hon gjorde på dagarna, men ja fattade ju inget, dum som jag va. Jag förstog för cirka 2 år sen att min mamma va alkoholist. Shit min mamma är en alkoholist.. alkoholist, det låter så fult när man upprepar det. Jag kom på henne stå i köket och dricka rakt ur en vinflaska, när hon insåg att jag stog och kollade så slutade hon direkt och jag såg att hon verkligen skämdes. När jag frågade vad hon gjorde sa hon: jag va bara lite törstig så la i lite vatten i flaskan för ville inte dricka ur ett glas.. asså kom igen! visst jag va 13-14 år men jag va förfan inte dum i huvudet som hon verkade tro. Men jag låtsades gå på hennes lilla bortförklaring och gick ut ur köket. Ända sen dess slutade hon gömma det och har nog varit onykter varenda kväll, Kommer inte ihåg senast jag såg henne helt och hållet nykter. Jag känner inte igen henne längre, min mamma... hon som alltid va så snäll och trevlig älskad utav dom flesta och alla va så svartsjuka på hennes utseende för att hon såg så pass bra ut för sin ålder, hon höll sig alltid ung och fräsch. Hon är bara inte samma person längre som hon va då.. hon blir arg för småsaker, glömmer grejer som hon sagt och lovat, och alla gånger hon sagt att hon ska sluta dricka eller iallafall dra ner på det, alla dom gångerna har bara varit en stor fet lögn.Hon ser jämt sliten och trött ut och hennes fina leende hon hade förrut känns bara fejkat nu.

Godmorgon! Jag behöver ju inte bara skriva deprimerande inlägg. Vaknade iallafall för en liten stund sen och råkade ställa klockan på tio i 9 istället för tio i 8.. smart tjej! Ni kommer nog märka under tiden att jag är jävligt klantig.. som nyss när ja stog i duschen hittade ja rivmärken på min vad... hur fan hamnade dom där?! haha aja, ska fixa mig lite nu sen dra iväg till skolan funderar på att inte va med på idrotten, har skit ont i halsen och huvudet.

Allt började när jag va 7 år. Mina föräldrar skildes och jag kommer fortfarande ihåg hur ledsen ja va, trodde mina föräldrar va dom mest onormala i världen bara för att dom inte skulle bo ihop längre.Mamma flyttade till en lägenhet som låg mittemot pappas bara som en tillfällighet. Man kan ju inte säga att dom kom så jättebra överrens, bråkade hela tiden om vilka veckor jag och min lillebror skulle bo och vi var ju så små så vi förstog ju inte så mycket då. vi bodde iallafall där i 2 år sen träffade mamma en kille som hette Frank som bodde i sumpan. Vi flyttade då dit för att dom skulle ha närmre till varandra och det var då som allt bara bröt ihop, deras förhållande gick fram och tillbaka hela tiden. och jag kommer ihåg en kväll när vi skulle sova över hos honom så hade en druckit massa så gick jag och mamma och la oss i hans säng och lät honom sova kvar på soffan. Han vaknade nån timme senare, kom in i rummet och blev skit sur för han tyckte jag tog all plats i sängen, så han drar upp mig och väcker mamma och skäller ut henne. Han var väldigt lång och stark så han drar upp mamma också, sen står dom och bråkar en stund.Mamma puttar sen ut honom ur rummet eftersom han stod precis vid dörröppningen hon stänger dörren till sovrummet och lutar sig mot dörren. Han får upp den och ger mamma en stor smäll så hon ramlar till golvet. Min lillebror vaknar, sätter sig upp i sängen och gråter när han ser mamma ligga där. Jag får panik och springer fram till mamma som ligger medvetslös på golvet intill dörren och sätter mig också och gråter. Hon vaknar snabbt upp, tar tag i mig och anton + sin extranyckel som Frank hade sen går vi därifrån och åker taxi hem.

Hej, Det här är min privata blogg. Än så länge är det ingen som vet om denna bloggen, men för att göra en liten kortfattning av vad ja kommer skriva så gör jag ett första inlägg nu.